Kopierat från Facebook, skrivet av Petrit Latifi.

Ljusarbetare, krigare, vakna och fina själar där ute, frukta ej.

Då det är sannerligen tufft med dom insikter vi välsignats med är dom också gåvor. Tänk vad vi alla får växa under den här perioden. Tänk vad vi får lära, älska, hata och gråta. Det är menat att hända. Hela mänskligheten håller på och vaknar. Vi ser vad dessa onda globalister gör och planerar. Det är kört för dom. Våra politiker ska bytas ut om vi så ska släpa dom ner för trappan. Folket ska styra istället direkt med mer oberoende och frihet. Det är hemskt när man inser att vaxpass är på gång och att en ny bluffpandemi följer.

Men nu har det gjorts en gång för mycket. Det är kört för globalisterna. Nu måste vi bara hålla ihop, ta hand om varandra, älska varandra och finnas för varandra. Det här livet är en fantastisk gåva. Våga säga din sanning. Finn ljuset i din själ, utmana dina demoner. Gör misstag. Våg göra fel. Lär och väx från det. Välj din stig. Jag har valt krigaren väg och med Guds ljus bakom mig ska jag kämpa för mig och er. Jag finns här för er kära vänner och följare. Jag ska fortsätta vara kontroversiell genom att ta i känsliga frågor. På så sätt skapar vi förändring. Lev ditt liv fullt ut. Allt kommer att ordna sig ändå.

Att låta sig själv få vara ifred.

Den största kärlekshandlingen till sig själv är ren och total acceptans av den man är. Hur avvikande man är. Hur absurda tankar man än har, hur starka känslor man än har, hur kaotisk tillvaron är, så börjar resan till läkande med total acceptans. Man måste sluta försöka “läka sig normal”.

Under mitt liv har jag alltid känt lite “för mycket” ibland. Blev jag illa behandlad blev jag väldigt arg. Blev jag bemött med kärlek var jag väldigt kärleksfull. Ibland blev känslorna för starka. Oförstående omkring sa att man “var för känslig”. Jag trodde det var något fel på mig. Nu inser jag att det var precis motsatsen. Det är en gåva, eftersom jag lever väldigt mycket. Det finns massor av diagnoser som psykiatrer gärna slänger på känslosamma kännande människor.

Adhd, depression, borderline, bipolaritet, och så vidare. Man proppas i med mediciner, när man i själva verket bara är en normalt funtad människa. Hellre lite för mycket känslor och kaos, som man sedan kan reda ut och finna sig själv i, än motsatsen. Att ständigt låtsas vara “normal” i hur man beter sig är paradoxalt nog det som skapar ett falskt ego hos en där man förtrycker sina känslor. Jag till exempel är väldigt öppen med mina känslor om någon. Gillar jag någon så gör jag det. Gillar jag inte någon så är det det. Jag behöver inte förklara mig för någon, allra minst mig själv. Kärlek och upplysning av sig själv till sig själv.

Det är normalt att stänga av när man varit med om trauma. Det sker saker. Familjer blir trasiga. Livet sker. Att man har mått dåligt är fullt normalt. Det är värre om man inte mår dåligt av trauma. Så hur läker man då? Om man tror sig ha massa olika diagnoser? Jag har insett att den västerländska sterila förklaringen av diagnoser är så demoraliserande och deprimerande, eftersom dom ger utsatta personer en känsla av apati. “Det är kört. Du kan aldrig läka”. Det är för att man vill fortsätta få personer att köpa psykofarmaka. Det är en grotesk och diabolisk ondska. Det finns visst hopp. Man kan läka, och kommer absolut att läka – om man bara låter sig själv få vara ifred. Trasig, arg, ledsen, sjuk – låt dig vara.

Sanningen är den att ens svåra erfarenheter är en kombination av en kosmisk karmisk läxa och en högre mening. Vi föds såhär. Andra formas. Men allt har en mening. Att jag skulle genomgå svåra upplevelser i mitt liv hade ett syfte; att göra mig stark. Härdad. Att jag inte blev kriminell, trots alla förutsättningar för det, hade ett syfte. På andra sidan fanns krafter som i förväg bestämt att jag skulle gå krigarens väg. Ljusets väg. Men för att känna lycka, kärlek och frihet behöver man först få möta sina demoner. Man ska vara tacksam att man varit med om fruktansvärda saker.

Det är ens ärr som behövs för att kunna gå vidare. Jag var tvungen att lida och kämpa och bearbeta den karma jag fått. Jag skulle tränas till att bli den jag är idag. Det var min största känsla av frihet och kärlek till mig själv. Din diagnos är mer eller mindre en rad akronymer. Det är inget fel på dig. Autistisk, borderline, bipolär, adhd, depression. Du är en normalt funtad människa, som varit med om hemska saker. Låt dig vara ifred. Låt dig läka. Omringa dig med bra människor. Våga vara ensam med dig själv.

Låt dig få känna, och låt dig att också inte få känna ibland. Din kropp och ditt psyke gör sitt bästa, med universum bakom sig, att långsamt föra dig till den väg du är ämnad att gå. Låt dig själv vara ifred exakt som du är.